Var nöjd med att vara lite lagom missnöjd

Hur är det egentligen, går det att bli helt nöjd i arbetslivet och livet? Är det möjligt att känna den känslan? Är det bra för oss att sträva efter det?

Vi har träffat Åsa Lundquist Coey, Sveriges första och enda Doktor i Management & Complexity, som till vardags arbetar som processkonsult inom chefs- och ledarskap och föreläser på Handelshögskolans Executive Education.

Nedan bidrar Åsa med insikter kring och uppmuntrar det som är hjälpsamt för att människor i arbetslivet ska kunna ta sig fram i ett växande komplext organisationslandskap.

Att det rätta, roliga och utvecklande jobbet ska komma till en när man har skaffat sig rätt utbildning, erfarenhet och kompetens finns det en föreställning om – inte minst bland den yngre generationen. Man förväntar sig stimulerande och utvecklande arbetsuppgifter, sammanhang med snälla arbetskamrater och rättvisa chefer som har ens bästa för ögonen och stöttar och stimulerar en vidare i ’personlig utveckling’.

Efter ett antal arbetsbyten smyger cynismen sig in hos många – arbetsuppgifterna kan ju faktiskt visa sig vara rätt tråkiga – hur trevliga arbetskamrater och chefer man än har så visar de sig att de har en egen agenda också, man utsätts för konkurrens och rävspel, någon tar cred för det man själv har gjort och man upplever till och med ibland att det snackas bakom ens rygg.

På liknade sätt är det med himlastormande kärlek, idén om att det finns en ’rätta’ för dig, en själsfrände (som det gäller att hitta) som den franske filosofen Alain de Botton¹ skrivit om. Han utmanar samhällets ideal om den romantiska kärleken, ett ideal som inte matchar verkligheten (bortom de första månadernas förälskelse när allt är perfekt). Detta ideal leder till olycka, (Botton hävdar att det är direkt farligt) framför allt tror vi ofta att det är fel på oss själva eller på den andra parten när relationen spruckit.

Man landar med en duns i verkligheten. Eftersom båda dessa ideal –den goda arbetsplatsen och den ultimata kärleken – är så attraktiva för oss känslostyrda varelser så håller vi envist fast vid dem.

Sammanhangen vi finns i – omgivningens förväntningar, ideologin som genomsyrar vår tillvaro, just här, just nu – tar vi inte tillräcklig hänsyn till. Skammen och skulden över att inte ’lyckas’ i det nya jobbet eller i den nya relationen vänds emot oss själva.

Dock, good news; den spänning som denna besvikelse och ilska (känsla av maktlöshet) ger upphov till, kan användas till att nyktert skåda både oss själva och de sammanhang som vi finns i. Dessa sammanhang som formar vår gemensamma ’tro’, vår ideologi.

1. Via komplexitetens vetenskap – sociologi, antropologi, filosofi, psykologi och gruppdynamik bl.a – kan vi uppmärksamma några aspekter som kan vara hjälpsamma; Vi är genom-sociala som människor. Du formas socialt från den dagen du föds, av vårdnadshavare, familj, vänner, skolkamrater, arbetskamrater och dessa underlättar för dig i livet, men de begränsar dig också samtidigt. Vi håller varandra fångade i vissa normer; vad som är ok att göra i det här sammanhanget och situationen just nu och vad som inte är ok. Du kan inte med lätthet bryta mot dessa och fritt välja vad du gör eller säger, då riskerar du att bli utesluten (ett öde att likställa med död).

2. Vi kan uppmärksamma varifrån nya och fantastiska ’recept’ kommer ifrån. Många av de koncept inom ledar- och chefskap som körs i Sverige kommer från en evangelisk nordamerikansk ideologi med rötter inom scientologi, mormonism och kväkarrörelsen. Dessa behöver inte vara fel ur filosofisk synpunkt, men det kan vara hjälpsamt att förstå att de förespråkar förbättring (ideala tillstånd). Med ett mer pragmatiskt förhållningssätt kan man istället fråga sig; vad är mest hjälpsamt just nu i den här relationen, situationen och sammanhanget? Hur kommer vi vidare tillsammans.

3. Makt finns alltid i varje relation och är oundviklig, dynamisk och ständigt föränderlig. Makt i relationer genererar spänningen som upprätthåller de paradoxer – jag/grupp, stabilitet/instabilitet, samarbete/konkurrens – som vi finns i. Fanns inte den dynamiken skulle vi mest ligga i soffan. Makt (bortom ’härskartekniker’) är sålunda en väldigt missförstådd aspekt av att arbeta och leva tillsammans.

Ofta är samtal omkring varför vi tänker som vi tänker – var tankarna kommer ifrån, vad som ligger bakom våra synsätt och olika åsikter – hjälpsamma, när man försöker hitta de mest funktionella förhållningssätten i en arbetsgrupp. Att förstå mer av denna nödvändiga dynamik kan förhoppningsvis få axlar att sjunka lite. Allt hänger inte bara på dig, det beror på på relation, situation och sammanhang vad som kommer att hända eftersom det ’normala’, ständigt omformas av oss gemensamt.

Vi kan undvika att överdriva retoriken om hur saker och ting borde vara och titta på hur de faktiskt är. Det normala är således inte att hitta det perfekta jobbet eller en himlastormande kärleksrelation. Relationer i olika situationer och förståelse för vad de präglas av är alltid arbete. Ibland helt ok, ibland påfrestande. Prata om det. Arbetet är sällan allt det man hoppats på – man retar sig på varandra, utebliven löneförhöjning och brist på roliga och utvecklande arbetsuppgifter. Välkommen till verkligheten. Att tycka att det är ’fel’ på dig själv då, att du borde vara nöjd med allt fint du har hemma och på jobbet är att censurera sina verkliga känslor och leva i ”koko-land”. Varje situation spelas oförutsägbart upp som bra/dålig, ond/god beroende på vem som bedömer det. Var nöjd med att du oftast är lite ’lagom missnöjd’ med mycket. Det är livet. ☺

¹The Course of Love, 2016, Simon & Schuster


Åsa är Sveriges första (och enda) Doktor (Ph.D) i Management & Complexity med en M.Sc i Organisation & Leadership och en bakgrund som jurist, pedagog och coach.

Hon arbetar dagligen som processkonsult inom chefs- och ledarskap och föreläser på SSE, Stockholm School of Economics (Handelshögskolan) Executive Education inom Advanced Management, där hon tillhör fakulteten.

+ 46 70 548 86 85
asa@cfol.se, www.cfol.se
Instagram: @komplexitetsdoktorn
twitter: complexitydoc
Linkedin/Facebook: Åsa Lundquist Coey